Andreaskrönikan1972 sid 19-24; Svante Hagman (avskrift)

Den 18 december 1814 kan rapporteras att Wärngren vaccinerat 19 gossar och 21 flickor. Samtidigt anmäler han sitt behov av ett fähus. Det gamla är "alldeles förfallit", och sockenborna beslutar att uppföra ett nytt. Material för detta beslutas den 5 februari följande år och från vart mantal skall komma två timmerstockar, två par takstänger, en raftstång och fyra kärvar halm".

I den följande husförsboken står skrivet, att man fått en dotter Carolina Henrica den 17.1.1815, och att organistlärlingen Ulric Philipsson återvänder till sitt Häverö 1814. Här finns en mängd pigor och drängar antecknade. Nere på sidan finns en kommande klockare antecknad: Organisten och Klock. And.Wålin, f. 1790 i Skokloster. Hans hustru hette Greta Jansdotter och var född 1796 i Tibble. De hade en dotter Eva Stina och en son And.Robert. EnIigt släktforskare Christian Julius Möckelfeldt hade Wåhlin varit organist i Skogstibble, innan han kom tillRimbo.

Med familjen Wåhlin kom också "Tjenstegossen Clas August Tibblin, f. i Tibble 20.6.1802.

Klockargården hör nu till Håsta och Karby rote tillsammans med Vallby och Fattighuset.

Ärkebiskop J.A.Lindblom visiterade församlingen den 10 oktober 1815 och det noterades då, att "vaccinationen bestrides med nit och framgång av församlingens organist och klockare Werngren". Där står också nämnt att skolan är rymlig och ligger tillsammans med fattighuset "icke långt från kyrkan". Nu fungerar en kronobåtsman vid namn Liman som ambulerande lärare.

En anteckning från den 25 oktober 1818 får oss att minnas en annan klockare, få fattiga flickan Ulla Thomasdotter "hos Ringbom i Smedsmora" får ytterligare understöd, medan organisten Wärngren får tio Rdr Banco "för mödan och besväret med orgelverkets nedtagande och rengörande och åter i stånd sättande.." Den 5 november 1818 anmäles att Wärngren flyttat, och man gör upp ett nytt förslag till klockartjänsten. Nu hade inte mindre sju anmält sig, fastän två hade återtagit sina ansökningar. Först på förslaget står "Vice organisten och klockaren i Skogs Tibble And. Wåhlin. Som andra namn hade man Joh.Johansson, som tjänstgjort på liknande tjänst i Markim, och på tredje plats fanns vive kantorn vid Uppsala Domkyrka And.Hjort.

Greve Horn kungör den 20 december sitt förord för Wåhlin, "varmed församlingens vice pastor och skatte allmogen enhälligt förenade sig".

Det antecknas till valprotokollet, att Wåhlin antagits, och att socknen består av 44 1/8 oförmedlade hemman med boningsrum utan klockarbol. Vid prostatinget den 20 maj antecknar prosten C.O. Humble, att kyrkan har ett skönt orgelverk och att i sockenstugan finns fyra boningsrum för klockaren. I inventariet finns bland böckerna "nuvarande klockarens CantionsSkrifter". "Klockarens lön är väl i församlingen stadgad med 3 kappar säd av matlaget, men för spelningen på orgelverket var ej ännu med den nye reglerat."

När man den 25 juni 1819 skall fastställa Wåhlins lön, så går man på det beslut man fattat den 1 augusti 1813, när det gällde Wärngrens avlöningsförmåner, "endast med undantag av följande förändringar: Den som brukar ett helt mantal i Kundby betalar till organisten och klockaren årligen 12 kappar säd samt en volm hö och tre kärvar halm: Anders Ersson som brukar ett helt mantal därstädes avlönar organisten och klockaren med 10 kappar säd, en volm hö och tre kärvar halm. Hemmanet No 2 i Lista kommer att utgöra till samma avlöning 10 kappar säd, 2 volmar hö och 2 kärvar halm. Börandes säden utgå i hälften Råg och hälften Korn" enligt J.W. Örner.

Den nya psalmboken skall komma till bruks "med maj månads ingång nästkommande år 1821. Dock komma i början endast de psalmer att nyttjas som även finnas i den gamla psalmboken." (beslut den 10.12.1820), men den första söndagen i Advent år 1822 tar man den nya psalmboken exklusivt i bruk, "kommande således den gamla psalmbokens bruk vid gudstjänsten efter berörda dag att alldeles upphöra.”

 Auktionen på kyrkans ägodelar har ännu inte helt tagit slut. Den 25 maj 1823 beslutar man dels att bygga om kyrkogårdsmuren men också att man skulle hålla auktion "dagen förut å taket av den gamla muren".

I husförsboken nr. AI:11 för åren 1821-1830 återfinner vi ANDERS WÅHLIN som församlingens klockare. Flera barn har fötts i Rimbo: Anders Robert den 19.7.1819, Carl Gustaf den 25.5.1821, Wilhelm den 9.5.1823, Johan den 19.9.1824 och Clas August den 30.7.1827 (han dör dock redan 1829).

Vid de kommande visitationerna upprepas med en nästan tråkig monotoni omdömet om orgelverket som skänkt av Greve G.A.Horn, omfattande 8 stämmor och varande "ett vackert orgelverk".

Den 21 november 1830 diskuterar man om man skall köpa ett psalmodikon samt Dillners koralbok. Det blev intetdera, "helst här funnes ett gott orgelverk och tillräckligt med koralböcker förut".

Husförhörsboken AI:12. Klockarparet får en dotter Emma Charlotta den 3.7.1830, som dör året därpå, samt en son August den 11 oktober 1831. Här finns också "Gåssen Sven Lidman född i Rimbo 1821 "eg. uppgift".

Om statdrängen, avskedade båtsmannen Anders Häggmans hustru Anna Greta Öman står det, att hon glömt både lilla och stora katekesen, "svårt minne". (Hon var bara 30 är gammal)

Den kommande tiden anställer man en ny orgeltrampare, torparen Pehr Hanson i Lista, i Eric Erssons ställe, och man diskuterar den åter behövliga reparationen av sockenstugan, som inte setts om sedan den byggdes 1812.  Man behöver bygga fähus åt klockaren, och den 28 mars 1835 gör man klockaren Wåhlin till föreståndare för reparationsarbetena mot ett arvode av 24sh Banco per dag '”till arbetets skyndsamma och fullgoda bedrivande".

Samma dag föreslår nämndemannen Nils Jansson i Kundby, att vid begravning klockorna skall sluta ringa så snart klockaren börjat sjunga. Som det nu är förlorar sig griftesången "under klockornas dön, och ingen vet vad som sjunges mycket mindre kan däri deltaga..... Sockenmännen tyckte ock i allmänhet gilla propositionen, såvida man kunde överenskomma vart liket skulle stanna, vilket torde bekvämligast ske där vägen från stora landsvägen tager av till kyrkan".

I klockarfamiljen föds en dotter Emma Maria den 25.3.1838, medan sonen Anders Robert ger sig av till Fasterna 1836 men återkommer efter ett år. Sonen Carl Gustaf blir dräng hos Jacob Andersson i Karby för ett år och beger sig sedan 1837 till Skogs Tibble. Sonen Vilhelm dör den 21.11.1835. Den 3 maj 1835 får klockaren följande tilldelning: "Av företedd skäl och anledning skall Organisten hädanefter av kyrkokassan uppbära för Oblater 1 Rdr, skrifmaterialer 24 sh, klocksmörja 1 Rdr 24sh och för kyrkans klädtvätt 1 Rdr allt Banco". Det är lätt att se vilka uppgifter, som ryms bakom de här siffrorna. Klockaren var alltjämt den som skulle allt bestyra. Det blir litet trassligt-med magasinsräkenskaperna, där ingående och utgående poster inte stämmer överens. Wåhlin upplyser då. att detta kom sig härav ”att i de år kornet varit mindre givande, hade fler låntagare i dess ställe inbetalat råg". Sockenmännen fann att kassan inte blivit lidande på detta. Man höjer avgiften för klockorna till fyra sh Banco, men för listerna låter man det vara som förr med "l shilling banco för var list".

Är 1835 omnämnes ännu en organist i socknen, nämligen hemmansägaren Nils Wennerberg i Gemblinge, som bl.a. väljes till revisor den 4 april 1836.

Vid prostvisitationen den 22-24 september 1837 anmärkes att "sockenstugan varest klockaren bor är i försvarligt skick", och man nämner att det finns inte mindre än fjorton kyrkbänkar på läktaren.

Den 29 april 1838 är det dags för en ny auktion. Då skall Wåhlin på anmodan genom auktion "bortsälja det gamla brygghuset med undantag av låset och muren, som kunna begagnas till det nya". Man skall också bortsälja den halm, som inte framfördes till fähusets reparation. "De tredskande skola genom sexmännen tillsägas, att framskaffa halmen vid auktionstillfället, i annor händelse förbindas de att betala vad den efter klubbslag kommer att gälla".

Enligt husförhörsboken för åren 1840 - 1844 är det ganska mycket som händer i klockarens familj.

Sonen Carl Gustaf blir dräng hos kyrkovärden i Håsta 1839 men flyttar hem igen 1841 för att sedan
gifta sig 1845 med en flicka vid namn Hedda,som var född i Rimbo den 13.1.1822 och dotter till nämndemannen Jan Nilsson i Finnby, och de får en son Anders  Rudolf den 23 mars samma är.
En annan son, Johan, är under åren 1841 – 1842 dräng hos skräddaren Jan Erik Wallin i Sjöhagen.
Han flyttar sedan till Finnby Denan men återvänder till klockargården 1843.

Vid prostinventeringen den 11 maj 1840 konstaterar man /liksom av gammal vana/ att här finns "ett vackert orgelverk av 8 stämmor", men redan den 3 oktober följande år föreslår rusthållaren Nils Bergman i Bergby, att orgelverket i Rimbo skall repareras av samma orgelbyggare, som vidgjort orgeln i Skederid, och som fått uppdraget att bygga den nya orgeln Gottröra. Orgelbyggaren framhöll, att en större repartion, "varvid tvenne nya pustar skulle anbringas" skulle kosta något över 200 Rdr Banco, medan en mindre kunde utföras för 66 Rdr 36 sh samma mynt. Alla var nu ense om, att orgeln behövde repareras, men man beslutar bl.a under hänvisning till den stundande vintern att uppskjuta arbetet till kommande sommar.

En ny klockarsyssla: Den 20 februari 1840 får Wåhlin uppdraget att mot ett särskilt arvode "hava uppsikt över sprutan".

Den 5 februari 1843 föreligger förslag till reparation av orgeln för 200 Rdr Banco plus fri kost för två personer under tre veckor, då man skall "insätta 2 nya stämmor, förfärdiga ny pust och upphjälpa det som för övrigt var bristfälligt" enligt ett kontrakt med orgelbyggare Lund.

Originella klockarsysslan: Samma dag rapporteras det ödesdigra i att den nyinköpta brandsprutan begagnats vid tvenne olyckshändelser, utan att man hunnit fastställa storleken av den ersättning, som skall betalas för lånet! Den 9 april kommer en liten förklaring föregående beslut om orgeln: de omtalade två stämmorna innebär inte, att det totala antalet stämmor utökas eller ens förblir detsamma som förut. Nej, man tar bort tre stämmor och sätter in två "nya, större och fylligare". Sockenmännen förklarar sig inte ha tillräcklig insikt i frågan, men man är med både på reparationsförslaget, och herr Lunds "anhållan om blyet på de gamla stämmorna som skola borttagas". Den 30 april 1843 har man kommit så långt, att man lyckats fastställa Wåhlins arvode till 3 Rdr Banco om året "för den uppsikt han har över kyrkans brandspruta.

Man utser organisten Godén i Norrtälje att utföra besiktning av orgeln efter reparationen den 20 augusti 1843, och samma år har en kommande klockare i Rimbo inflyttat till socknen, nämligen "orgelnisteleven" och skollärarekandidaten Clas Conrad Ekberg. Wåhlin får mer arbetsuppgifter och blir ordförande i sockennämnden för Rimbo och Rö.

Fattigvårdsstyrelsen har sina sammanträden i vad som ibland kallas Rimbo klockargård. Ett nytt begrepp har kommit in i socknens sammanhang, men fortfarande hämtar orgelnisten Anders Wåhlin sitt arvode som "magasinsskrivare" i natura, hälften råg och hälften korn.

I klockargårdens förteckning på boende kommer också något nytt in. Lovisa Augusta blir den första, som har beteckningen "barnhusbarn", och hon är 20 år gammal och bär nummer 2515. Ekberg har en sida för sig i husförsboken, och på klockargården finns också en barnmorska skriven, "Enkan Lovisa Jansdotter Wahlquist" med sina tre barn. Mannen, sockenskräddaren J.E.Wahlquist hade dött 1840.

Nu börjar Ekberg förbereda sig för sin kommande uppgift och anhåller den 25 april 1852 hos folkskolestyrelsen om tjänstledighet under tiden 1.5. - 26.6. "för att inför Kongl.Musikaliska Akademien i Stockholm avlägga en högre musikalisk examen", vilket också beviljades. Han, vill också fram på hösten ha ett uthus för sin ko och foder till den in natura.

Man håller i socknen på med en fortlöpande insamling till orgelkassan, och den 11 juni 1854 bestämmer man, att de pengar som inflyter vid gästabuden skall tillfalla kyrkokassan.

Prosten Winge i Länna förrättar visitation i Rimbo den 25-27 augusti 1854, och han skriver då bl.a. att här också finns "en söndagsskola som även förestås av ovannämnda Ekberg". Läraren vid den ambulatoriska skolan heter C. Malmgren, medan Ekberg anges som lärare vid "fasta skolan", och han bor i den år 1847 tillbyggda sockenstugan och har "för enskild räkning ett rum och kök". Wåhlin deltar i visitationen och har nu tjänstgjort sedan 1819. Orgeln anges som omfattande åtta stämmor och reparerad 1843. Ringning till gudstjänst utföres första gången av klockaren, andra gången av kyrkovaktaren ”och sammanringningen av församlingsborna, utan bestämd ordning". Vaccinationen handhas fortfarande av klockaren! Man glömmer inte heller att till protokollet fört sin fina brandspruta, som inköpts 1841 med bidrag från Hornska gravkassan.

1855 är det bråk mellan skolläraren och socknen. Det gäller de två ersättningstunnorna för sommarbete och vinterfoder åt en ko, som skall utgå efter markegångstaxa, och så beslutar sockenmännen den 14 november att plats för kon och foderrum skall inredas, och man uppdrar ”åt Orgelnisten Wåhlin att skyndsamt ombesörja inredningen mot ersättning av de byggnadsskyldige efter räkning". Wåhlin som nu är vid 65årsåldern sitter nu ordförande i fattigvårdsstyrelsen och sockennämnden.

Husförsboken för 1856 - 1860 uppger inte bara att Wåhlin nu äger 1/6 mantal i Lista utan också, att han måtte ha fått så mycket om sig, att han inte orkar med livet. Den 26 januari 1859, efter fyrtio års tjänst som klockare i Rimbo, dör han och i boken står kort noterat:"hängt sig sjelf".

Änkan Greta Jansdotter flyttar året därpå till Lista, där mågen Karl Mattson brukar den gård, som ägdes av Wåhlin. Han var son till kyrkovärden Matts Mattsson i Håsta och född den 3.8.1835.

I klockargården finns ett fosterbarn antecknat, lilla Fattighjonet Edla Maria Rundquist, f. 11.7.1852. Hennes mor hade dött den 8 maj 1856 på Serafimerlasarettet, och så blir hon - den fyraåriga flickan - ett fattighjon! Kvar i klockargården bor också barnmorskan Wahlquist.

Att Anders Wåhlin, som slutat så olyckligt, varit uppskattad av folket i socknen visar ett protokoll av den 25 maj 1856, då man beslutar att vidtaga åtgärder för att på något sätt bereda en utmärkelse åt sin klockare, som ”uti 37 år inom denna socken till allas belåtenhet bestridt sina innehavda befattningar ... klockare,orgelnist, magasinsförvaltare och vaccinatör..." Ännu lever namnet Ringbom i församlingen. Är 1856 nämnes en backstugsittare Ringbom.

Så här fint kunde man formulera det vi förut läst i husförsboken: "Avlidna änkan Rundquists 3 åriga dotter Edla Maria blef av Orgelnisten Wåhlin välvilligt i vård emottaget mot årligt fattigvårdsbidrag". (14.9.1856) Orgelverket har tagit skada av kyrkoreparationen, och man beslutar den 12 oktober 1856, att orgelbyggare Lindgren, "som till allmän belåtenhet byggt Röö orgelverk" (och som nu var sysselsatt i Skederid) att komma för att syna Rimbo kyrkorgel och göra upp ett kostnadsförslag.

Vad skulle man säga nu om följande beslut? "Sedan församlingen genom kronofogden erhållit sin andel av brännvinsminuteringsavgiften .... beslutas att medlen skall tills vidare läggas till kyrkokassan för att förräntas och reserveras antingen för Orgelverkets reparation....."

Lindgren besiktigar orgeln och reparationen skall uppgå till hela 400 Rdr, och hans förslag blir både granskat och antaget. Skulle inte pengarna räcka till, så lånar man ifrån församlingens övriga kassor. Man skulle bekosta ångfartsresan för både orgelbyggare och material från Stockholm till Norrtälje.  "Derifrån hemtas med gångled".

När nu Wåhlin är borta måste man utse en ny vaccinatör, och man väljer då "skolläraren och t.f. klockaren och Orgelnisten Klas Konrad Ekberg". Wåhlins efterträdare som ordförande i sockennämnden blir kyrkoherde Wallinder.