Avskrift ur Nordisk Familjebok Konversationslexikon och realencyklopedi tryckt i Stockholm 1911. Femtonde bandet sid 800

”Lafrensen Nicolas d.ä., miniatyrmålare, f. i nov. 1698 i Stockholm, d. där i mars 1756, egnade sig först åt fältskärsyrket, i hvilket han blef gesäll, men öfvergick sedan till målarkonsten, som han till en början utöfvade i olja, enligt hvad ännu bevarade prof visa. Det är ej bekant, vid hvilken tidpunkt han öfvergick till miniatyrmålningen; ej heller känner man, hvem som var hans lärare i denna. Enligt den då rådande seden var hans teknik hufvudsakligen ett slags gouachemålning, med föga användande af grundens (papperets eller pergamentets) naturliga färg för åstadkommande af dagrar och karnationens ljusa partier. Nationalmuseet eger två tämligen stora målningar af honom från 1743, framställande bibliska scener och till sammansättningen kopior efter Carle van Loo. Sitt ej obetydliga rykte vann L. som porträttör, i hvilken egenskap han flitigt användes äfven af hofvet under Lovisa Ulrikas tid. Hans porträtt, oaktadt saknaden af signatur tämligen lätt igenkända, förekomma ej sällan, och Nationalmuseeum äger prof äfven af dylika. De bästa bland dem utmärka sig genom en förträfflig teckning, behaglig och lefvande uppfattning af personerna samt harmonisk färg, med någon betoning av konturerna. Hans färgskala är ganska rik; i karnationen visar han stundom benägenhet för gult och brunrödt. Ett särdeles intressant minne af sin konst har L. efterlämnat i en foliant, innehållande kopior i gouache af en mängd porträtt i Gripsholmssamlingen, hvilken bok, försedd med text af Tessin, titelblad af Taraval och vinjetter af Rehn, 1747 af Tessin gafs som julklapp till dåv. kronprinsessan Lovisa Ulrika och nu förvaras i k. biblioteket. Antagligen utbildade L. åtskilliga lärjungar. Man känner af dessa endast A. M. Hilfeling och L:s son, Nicolas L. d.y.”