Hembygdshistoriska berättelser i Rimbo socken; N Sundelius

Klockarbol sid 1-9

sid 2 sista stycket (avskrift)

En sentida efterträdare till Anders Klockare, Anders Wåhlin, skaffade sig i slutet på 1800-talet en egen liten gård i Liesta, som väl gav ett tillskott till inkomsten av klockartjänsten. Klockaren Clas Conrad Ekberg följde Wåhlins exempel.

sid 8 tredje och fjärde stycket och sid 9 första stycket (avskrift)

Så går det nära 50 år, och huset har börjat förfalla. Man föreslår 10/11 1811 att ny sockenstuga med boningsrum för klockaren skall byggas. År 1813 har man fullbordat den nya ”sockenstugubyggnaden”, som nästa år skall rödfärgas, varefter man tar itu med ladugårdshuset vid Klockargården. Klockarbyggnad, fähus och foderlada skall brandförsäkras enligt beslut 1844.

Folkskolestadgan av år 1942 kräver ett nytt skolhus, och 1846 föreslår stämman att dåvarande klockarebyggningen skall göras om till skola genom att sockenstugudelen utbygges på norra gaveln och förvandlas till skolsal, 13 alnar lång med nuv husbredd. På vinden inredes ett rum i vardera flygeln till bostad åt skolläraren (man har från början tänkt sig att lärartjänst och klockarebefattning skall vara åtskilda). Orgelnist Wåhlin får avstå förstugurummet, som skall ändras till kök åt skolläraren. Virke skall omedelbart framforslas till klockarebacken. Vid stämma 28/5 1848 konstateras att tegel ännu inte lagts på skolhusets tak. Vidare måste innanfönster anskaffas, målningen på dörrar, fönsterkarmar och bänkar bättras och lärarrummet repareras. Under sommarferierna 1850 måste golvet i skolsalen rivas upp och ny stengrund läggas på det ställe där pelaren börjat sätta sig. Byggnaden kallas nu ej länge ”klockare- och sockenstugan” utan ”skole- och klockarebyggningen” (8/8 1858) eller ”skolhuset, som tillika är klockarens och orgelnistens mangårdsbyggnad” (20/5 1860).